Vad är ramverk för ytterligare kreditfordringar (ACC)?

15 maj 2020 (uppdaterat den: 14 januari 2021)

När Eurosystemet lånar ut pengar till banker görs det mot godtagbara säkerheter. Varje dag offentliggör ECB en förteckning över tusentals omsättbara tillgångar, t.ex. statsobligationer, som alla nationella centralbanker godtar som säkerhet. Eurosystemet godtar även icke omsättbara tillgångar som säkerhet, främst i form av så kallade kreditfordringar. Dessa fordringar kan innehålla lån som banker beviljat till företag eller den offentliga sektorn, för vilka bankerna då har ett återbetalningskrav. Eurosystemet har en mycket bred uppsättning godtagbara säkerheter för att säkerställa att banker från olika länder och med olika affärsmodeller har tillräckliga säkerheter för att kunna erhålla likviditet från Eurosystemet.

För att bankerna ska ha full tillgång till centralbankslikviditet, även under ogynnsamma förhållanden, har Eurosystemet möjliggjort för nationella centralbanker att tillfälligt godta ytterligare typer av säkerhet. På så sätt kan de ta hänsyn till specifika förhållanden i sina respektive länder, t.ex. vilka säkerheter som finns tillgängliga eller särskilda rättsliga och operativa omständigheter.

Ytterligare kreditfordringar (ACC) är ett exempel på tillgångar som tillfälligt godtas som säkerhet. ACC är kreditfordringar som inte uppfyller alla godtagbarhetskriterier i det allmänna ramverket för säkerheter. Eurosystemets allmänna ramverk för säkerheter omfattar lån till den offentliga sektorn, stora bolag samt små och medelstora företag. Dessutom kan ACC inbegripa lån till hushåll eller pooler av liknande lån, som t.ex. lån till stora bolag, lån till små och medelstora företag, konsumtionslån eller bostadslån. ACC kan även ha lägre kreditkvalitet än de allmänt godtagbara kreditfordringarna, eller vara utgivna i en annan valuta än euro. För att kompensera för de åtföljande högre riskerna inför de nationella centralbankerna högre värderingsavdrag. Det innebär att den nationella centralbanken tilldelar ACC:n ett värde under dess nominella värde för att ha en buffert mot potentiella ändringar i värdet på säkerheten. Det maximala belopp som en bank kan låna i Eurosystemets kredittransaktioner baseras på dess totala värde på säkerheter efter värderingsavdrag.

Reglerna för användning av ACC skiljer sig något mellan länderna. Dessa kallas för ACC-ramverk. Varje nationell centralbank får införa ett landsspecifikt ACC-ramverk. Det måste dock godkännas av ECB-rådet mot bakgrund av en minsta gemensam ram för riskkontroll. I december 2011 introducerades möjligheten att implementera ett ACC-ramverk som del av det utvidgade kreditstödet för att under finanskrisen stödja bankutlåning. Detta alternativ består fram till slutet av den tredje omgången av riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO III) i mars 2024.

Hur förlängdes ACC-ramverken på grund av covid-19-pandemin?

Den 7 april 2020 beslutade ECB-rådet att temporärt tillåta en förlängning av ACC-ramverken, med möjlighet för nationella centralbanker att inkludera lån som backas upp av covid-19-relaterade garantier från den offentliga sektorn till stora bolag, små och medelstora företag, egenföretagare och hushåll. Utan dessa garantier hade lånen varit föremål för större värderingsavdrag p.g.a. högre risk och därmed inte varit godtagbara under ACC-ramverken. Samtidigt beslutade ECB-rådet att minska värderingsavdragen och på så vis acceptera en temporär ökning i kvarstående risk, framför allt risken att en bank fallerar och att säkerhetens likvida värde inte täcker exponeringen. För att underlätta för bankerna beslutade ECB-rådet även att tillfälligt reducera bankernas rapporteringsfrekvens i fråga om lånenivåer samt att utöka listan över källor som tillåts utvärdera ACC från ett kreditkvalitetsperspektiv.

Varför gjordes dessa ändringar nu?

På grund av covid-19-pandemin har många av euroområdets medlemsländer beslutat om särskilda statliga eller offentliga garantiordningar för att stötta sina ekonomier. Dessa garantisystem kan således nu i viss utsträckning accepteras av nationella centralbanker även om de inte följer Eurosystemets godtagbarhetskriterier för garantier. Vissa av de nya garantierna är t.ex. ofullständiga.

Vilka nationella centralbanker i euroområdet har infört ACC-ramverk?

Hittills har 17 nationella centralbanker infört ACC-ramverk: Nationale Bank van België/Banque Nationale de Belgique, Deutsche Bundesbank, Eesti Pank, Central Bank of Ireland, Bank of Greece, Banco de España, Banque de France, Banca d'Italia, Central Bank of Cyprus, Latvijas Banka, Lietuvos bankas, Central Bank of Malta, Oesterreichische Nationalbank, Banco de Portugal, Banka Slovenije, Národná banka Slovenska och Finlands Bank. Fler nationella centralbanker väntas följa. De utvidgade ramverken stöder bankers användning av Eurosystemets kredittransaktioner, bl.a. TLTRO III, och möjliggör för dem att lämna fler lån som säkerhet, särskilt lån som drar fördel av garantiordningar relaterade till covid-19-krisen.

Hur väntas förlängningen av ACC-ramverken hjälpa den reala ekonomin?

ACC-ramverk har under flera år skapat incitament för att godta lån till mindre företag, egenföretagare och privatpersoner som säkerheter för Eurosystemet. En temporär förlängning av dessa ramverk tillåter nu ytterligare lättnader av vissa krav för godtagande av sådana lån. Detta kan hjälpa banker med utlåning till den reala ekonomin, inbegripet mindre låntagare, i en tid som präglas av hög ekonomisk stress med låga eller inga intäkter. Bankerna kan refinansiera lånen genom att låna från Eurosystemet i upp till tre år till en ränta som just nu är negativ. Detta kan i sin tur hjälpa små och medelstora företag och egenföretagare, särskilt de som främjas av särskilda statliga garantiordningar, att hålla verksamheten igång och att upprätthålla eller utvidga sin bankfinansiering i dessa svåra tider.